Att alltid ha maten med är det bästa med att amma – Ina

Redan under graviditeten var det självklart att jag skulle göra mitt bästa för att kunna amma. Jag visste att det inte alltid är så självklart att det lyckas, men visste inget om de problem som kan uppstå. Det enda jag visste före förlossningen var, att de två första veckorna är de jobbigaste och att det lönar sig att vara seg och knega sig igenom dem.

LM_20150707_Ina+Magnus+Ylva0378_pääkuva

Som nybliven mamma tyckte jag att det inte verkade komma någon mjölk alls, men jag lät babyn suga alltid då hon visade tecken på att vilja äta. Andra natten var jobbigast. Babyn skrek mycket och jag började ha riktigt ont i bröstvårtorna. Jag kallade på hjälp och en sköterska hjälpte att bädda ner mig i en halvsittande ställning där jag kunde både amma och sova litet. Jag fick också lanolinkräm att smörja huden med. Då vi kom hem från sjukhuset lade jag mig i sängen för att amma. Min förvåning och glädje var stor då det började droppa mjölk från det andra bröstet. Nu visste jag i alla fall att det kom mjölk och att babyn inte sög förgäves. Lättnaden över att få komma hem fick mjölken att rinna till.

Sedan dess har mitt förhållande till mjölken ändrats något. Rent ut sagt är det kanske det jobbigaste med att amma just nu. Det är inte så trevligt då det läcker igenom tre lager av kläder på en allmän plats, eller då man nyss duschat och dragit på sig nytvättade sköna hemmakläder som snart har stora blöta fläckar. Men man vänjer sig och så småningom lär man sig att förutse och förhindra läckage. Egentligen är jag ju glad att mjölken räcker till så att jag inte behöver oroa mig för det motsatta.

Lättnaden över att få komma hem fick mjölken att rinna till.”

På sjukhuset lärde jag mig amma med ett bröstgummi för att bespara mina sjuka bröstvårtor och för att babyn skulle lära sig rätt grepp. Till en början fick Ylva inte upp munnen tillräckligt, utan suggreppet var för snävt och därför smärtsamt, så jag bestämde mig för att fortsätta med gummit tills hon växt lite. Det är lite bökigt att använda gummit på allmän plats, så småningom ville jag lära mig att amma också utan det. Ylva vande sig snabbt av med gummit, och plötsligt ville hon inte alls äta med det längre. Mina bröst blev riktigt sjuka och det blev obehagligt att amma. Babyn grät i sin hunger och jag svalde tårar där jag tvekade inför att ge henne bröstet. Till slut lyckades jag smussla tillbaka gummit när babyn var trött och halvsovande. Nu använder vi gummit då vi är hemma för att spara på mina bröstvårtor, men kanske vi kan sluta använda det helt om ett tag.

Det bästa med att amma är att det är så behändigt! Maten är alltid med och med praktiska amningskläder går det att amma snabbt och diskret var som helst.

Så får man förstås uppleva en massa närhet tillsammans med sitt barn. Ibland kan man nästan känna lyckohormonerna rusa till. Det bästa är nog då jag ammar henne i sängen och vi somnar båda två.

Det största stödet har jag fått av min sambo. Speciellt i början hjälpte han mig genom att förse mig med mat och dryck. På kvällarna stationerar jag mig i soffan tillsammans med babyn, en vattenflaska och en amningsdyna, och så ser vi på filmer medan babyn kvällstankar inför natten. Jag är lyckligt lottad då alla i min närhet förhåller sig till amning på ett naturligt och självklart sätt.

 

LM_20150707_Ina+Magnus+Ylva0871_4

Jag rekommenderar varmt Imetyksen tuki ry:s facebooksida. Tack vare den har jag lärt mig otroligt mycket om amning och om hur mjölkproduktionen fungerar. Jag har också fått information om hur babyns kommande utvecklingsskeden kan spegla sig på amningen så att jag är förberedd om det plötsligt inte flyter på som förr.

Jag hoppas att jag kan helamma Ylva tills hon är sex månader, därefter vill jag fortsätta åtminstone tills hon fyller år. Därefter fortsätter vi om det känns bra för både henne och mig.

Ina, Magnus och Ylva, 2 månader