Amningsfred

Amningsfred är en årlig kampanj under nationella amningsveckan (vecka 42). Amningsfred behövs för att många mammor och pappor upplever att amningen är stressande och svår i något skede. Varje familj har rätt att amma på det sätt som passar dem bäst.

Jag pumpade mjölk till mina för tidigt födda bebisar
– Sanna

Våra länge efterlängtade bebisar föddes med akut kejsarsnitt i graviditetsvecka 34 + 5. Efter förlossningen fördes de till prematuravdelningen, där pappa fick besöka dem efter en timme. Jag själv låg i uppvakningsrummet och barnmorskan förde mig till barnen. Vi hade tidigare diskuterat med samma barnmorska att jag ville amma bebisarna och jag fick goda råd och anvisningar.

sanna_ollila_2

Jag fick hålla bebisarna i famnen en stund, men jag fick amma dem först följande dag. Jag började pumpa mjölk samma dag som barnen föddes, i samma takt (var tredje timme) som de sondmatades på prematuravdelningen. Vår flicka fick mjölk i sin mun för första gången när droppkanylen togs bort, för att mjölken skulle lindra smärtan. Hon sög och glömde smärtan.

Under de första dagarna på sjukhuset fick bebisarna både min egen mjölk och donerad modersmjölk. Den tredje dagen räckte min egen mjölk till. I början behövde bebisarna ett bröstgummi för att få ett bra grepp om bröstet. De orkade inte genast suga tillräckligt mycket mjölk för att bli mätta, så de fick mjölk också ur flaska och via magsond. Bebisarna växte till sig på prematuravdelningen tre veckor och fick sedan komma hem. Under sjukhustiden pumpade jag mjölk när jag var hemma, och på sjukhuset ammade jag bebisarna så ofta som möjligt. Sköterskorna lärde mig amningsställningar, berömde och uppmuntrade. Den bästa uppmuntran var ändå att bebisarna växte bra och var nöjda.

sanna_ollila_3

Amningsstunderna har blivit annorlunda när bebisarna har vuxit.

Hemma gick amningen fortsättningsvis bra och blev lättare dag för dag. Nattetid ammade jag bebisarna samtidigt, på dagen var för sig. När den ena vaknade för att äta, var också den andra hungrig. Jag fortsatte pumpa mjölk och vi matade bebisarna också ur nappflaska ibland, så att de inte skulle glömma det. Det var ändå mycket arbete med att tvätta och koka flaskorna, så småningom slutade vi med flaskträningen. Bebisarna äter ganska regelbundet och jag tror att det har underlättat amningen. De äter också ”effektivt” och har inte trivts vid bröstet längre än att de har fått magen mättad.

sanna_ollila_4

Nu fyller bebisarna snart ett år. Jag tror att jag ammar åtminstone några månader till. Amningsstunderna har blivit annorlunda, men fortfarande känns det lika underbart att titta på bebin som ligger rofyllt i famnen. Amningen var varit viktig för oss och jag är dagligen tacksam för att den har lyckats, även om det inte såg så lovande ut i början.

sanna_ollila_5

Mitt bästa stöd har förstås varit min make, men också personalen på sjukhuset hade en viktig roll. De goda anvisningar och den uppmuntran jag fick i början bidrog säkert till att det inte uppstod problem senare heller. Jag har trott och litat på att mjölken räcker till, på att naturen nog tar hand om det. Jag har försökt slappna av i axlarna och andas lugnt när jag ammar. Man ska inte heller underskatta vattnets och chokladens betydelse! Bebisarna har hela tiden vetat hur de ska göra. Det är jag som har fått lära mig.

Sanna, Karri 1 år och Sanni, 1 år