Amningsfred

Amningsfred är en årlig kampanj under nationella amningsveckan (vecka 42). Amningsfred behövs för att många mammor och pappor upplever att amningen är stressande och svår i något skede. Varje familj har rätt att amma på det sätt som passar dem bäst.

Bastumjölk – Milla

Laxfiskarna skjuter ut båten i älven vid den gamla stockkyrkan på Kolarinsaari. Det hörs sång genom de öppna dörrarna. Senni blev törstig mitt i sångkvällen, och nu ammar jag henne i all sköns ro. Jag känner mig tacksam. Jag har fått njuta av de här stunderna i elva månader. Det har lugnat ner mitt jäktade sinne. Med barnet vid bröstet kan jag inte jäkta på och göra andra saker. Jag kan inte ens tänka snabbt, för barnet märker det också.

Det här är snart över. En del släktingar har redan försiktigt påpekat att det är en stor flicka som jag ammar. Den socialt accepterade amningsperioden börjar vara slut. Jag undrar lite vemodigt vad vi ska göra sedan när Senni inte längre behöver modersmjölk.

milla_salo_2

Amningen var väl det enda som jag var lite rädd för innan Senni föddes. Många år tidigare hade jag läst en artikel om amningssmärta i Pohjolan Sanomat. Jag hade inte förstått att amningen kan göra ont. Enligt artikeln gör det ont, mycket och ofta. Jag satte snabbt i gång en gallup bland mina kompisar. För nästan alla hade amningen gjort ont, åtminstone i början. En påpekade att man verkligen borde tala mer om saken.

Hon visste genast vad hon skulle göra. Hon sökte efter bröstet och började lära mig.

Flicka, 3,4 kilogram, exakt. Födelsetid tretton noll noll. En noggrann flicka, sade barnmorskan på Lapplands centralsjukhus. Barnet lades i min famn och tittade på mig med sina osannolikt kloka mörka ögon. Hon visste genast vad hon skulle göra. Hon sökte efter bröstet och började lära mig. Innan hon föddes trodde jag inte riktigt att jag skulle kunna livnära en annan människa med mina barnsliga bröst. Senni tvivlade aldrig på att det skulle lyckas. Efter ett par dagar sprutade mjölken ut. Och amningen gjorde aldrig ont. I början var det svåraste att lära sig hantera brösten som läckte som såll och blötte ner amningsinlägg, behåar och amningströjor.

Amningsstunderna blev snabbt de viktigaste gemensamma stunderna med Senni. Jag var svartsjuk på ’flaskmjölken’. Jag tänkte att det var bra att lära babyn dricka ur flaska för särskilda situationer. Det var ändå bara pappa som fick ge henne mjölk, även om vi hade flera omtänksamma och ivriga skötare i närheten. Amningen höll oss samman, och tack vare flaskmjölken kunde också någon annan vara lika viktig för babyn som jag.

milla_salo_3

Jag stod inte riktigt ut med alla indirekta råd om amning. Jag blev ledsen flera gånger när olika släktingar kommenterade saken. Någon tyckte att babyns magknip berodde på att jag ammade för ofta, någon annan att jag ammade för många gånger på natten. Ibland ältade jag råd som snarast kändes som kritik. Det var lättare att prata med mina vänner, fråga dem och be dem om råd. 

Nattvakandet var tungt under de första mörka vintermånaderna. Ett par gånger tappade jag tålamodet natten innan vi skulle till rådgivningen. Jag darrade av ilska när jag bar omkring på barnet, som förstås inte blev lugn innan jag själv lyckades lugna ner mig. Lyckligtvis fick jag prata av mig på rådgivningen nästa dag. Jag visste nog att jag inte behövde hjälp. Jag behövde bara en hustavla med texten ”låt inte ilskan ta över”. Och tålamod att räkna till tio också när jag igen blev väckt strax efter att jag hade fallit i djup sömn.

Vårsolen gjorde det lättare att orka med babynätterna, och snart var det ljust från dag till natt och från natt till dag. Vi började längta efter att bada i utebastun, bära vatten och diska för hand. Senni fick vänja sig vid att bada i vatten som vi hade burit in och värmt i grytan. Bastun blev snabbt en favoritplats: den egna baljan i den varma bastun, hela familjen på plats, bastuugnen som fräser så roligt när man öser på mera vatten och så bastumjölken. Senni sitter i min famn på bastulaven och vänder på huvudet. Först mera vatten på ugnen, sedan en slurk från bröstet. Det är inte roligt att gå ut ur bastun, men det går bra när man får lägga huvudet mot mammas mage i bastukammaren och ta sig lite mera bastumjölk.

milla_salo_4

Milla, Esa och Senni